marie.r.blogg.se

Jag är jag, på mina villkor! Mitt i livet och min blogg är min dagbok och mitt fotoalbum. Alla fina bilder som blir till stöd för minnen, känslor och upplevelser finns här för mig och för er som vill. Många inlägg handlar om mat, familj, vänner och träning

Vikten av att ta hand som sig och lyssna på sin kropp.

Allmänt Permalink0
Vaknade i morse och kände mig bättre vilket gjorde mig riktigt glad. En god natts sömn med ett par grader svalare än tidigare gjorde sitt oxå för nattsömnen. Sömn är en utav de bättre sätten att återhämta sig på.
Jag hoppas att den begynnande förkylningen från igår håller sig borta och låter mig vara frisk på semestern. Fram tills på fredag jobbar jag på och försöker att hålla undan så gott det går inför semesterstängningen på fredag. Att stänga ner hela verksamheten gör vissa arbetesuppgifter lite mer komplicerade men allting går med lite förberedelser och tålamod. Idag har jag tom hunnit med att inventera vårt provlager, bara en sån sak.....
Vi har helt stängt vecka 29-30 med begränsad kapacitet veckorna innan och efter.
För att inte stressa koppen och för att hålla en ev infektion borta blev det igår frisk luft i form utav en promenad runt Sofiero. Lagom tempo, längre distans och bra musik blev en bra kombination att njuta utav. Varmt vatten med ingefära och honung ihop med ett tidigt sänggående och Mikael Persbrandt som sällskap hjälpte också till. Det gäller att lyssna på sin kropp och är det något jag lärt mig under min utmattningsperiod så är det just det; Jag känner min kropp och vet precis när den säger ifrån av olika anledningar.
Kroppen är fantastisk och signalerar alltid i god tid, det gäller (bara) att lära sig att lyssna och att tyda signalerna vilket inte alls är så lätt alltid. Det är synd att man som i mitt fall (och så många andra) bara körde på och körde på. Om jag nu med lite distans tittar bakåt så ser jag att jag fick varningar hur länge som helst, egentligen i flera år, men jag valde att ignorera dem i tron att det skulle gå över och att det skulle lösa sig. Jag skulle bara, jag skulle vila sen, om ett litet tag, bara pressa på lite till, jag orkar mer, jag kan mer, jag har större kapacitet än så, jag är inte som andra, jag är bättre, jag är tuffare,det händer ändå inte mig, jag är duktig, om jag gör detta kanske ngn annan ser att jag är duktig, kravbilden var hög, så hög men nästan alltid kom kraven från mig själv. Ja, du hör själv....
Jag blir glad av att röra på mig, varje dag.
För mig är det absolut nödvändigt att röra på mig i någon form varje dag, det är min ventil och min viktigaste återhämtning. Huvudet kopplar bort, tankarna försvinner och kroppen jobbar. Ibland tar det ett tag innan det slutar snurra i huvudet men det brukar allt som oftast lösa sig nuförtiden. Jag kommer för alltid att vara märkt av min ångest och jag behöver jobba aktivt och vara tydlig med mina känslor förmodligen i resten utav mitt liv. Ångest ligger latent men jag vet idag (det händer fortfarande att jag har känningar, senast häromdagen tex) att jag inte kommer att dö utav det. Det är snart ett och halvt år sedan jag var som sämst och idag när jag tänker tillbaka på hur illa det faktisk var så är det ett under att jag är där jag är idag. Mitt behov utav egentid har alltid varit stort men det är ännu större idag eller det är i alla fall på ett annat sätt. Jag är väldigt noga med att få vara ensam och det är tur att jag har en familj som accepterar det. Jag blir en bättre människa av att få vara ensam och det är väl det de har insett.
Jag vill aldrig tillbaka dit, dit där ångesten kramar din själ & ditt hjärta. Jag vill vara här.
Nästa vecka ska jag ut och flyga och det var heeeelt otänkbart för ett år sedan. Jag gillar det fortfarande inte speciellt mycket men jag gör det och ser nästan fram emot det för målet är värt mödan om vi säger så.
Mina värsta ticks och stresssymptom är borta men kan återkomma i vissa situationer. Jag ska försöka förklara hur det kunde och fortfarande kan yttra sig i ett annat inlägg, kanske redan  imorgon.
Ikväll blir det återhämtning med lite matinspiration i glassiga fina magasin som ligger vid min säng och som jag inte har hunnit med, jag älskar att läsa och drömma mig bort. Läsa var även det omöjligt när jag var som sjukast, i all fall böcker, ibland funkade tidningar. Johan ska på möte med HIK ikväll och Ellen ska (troligtvis) åka över till Danmark med en kompis så det är bara jag och mopsen hemma, Tjooohooo!
Till top