Om du bara gillar positiva och glättiga inlägg kan du sluta läsa nu...
 
Vaknade med en klump av ångest i magen imorse som inte har gått över på hela dagen. Jag har knappt sovit på hela natten, har vaknat flera gånger av kramp i magen. 
 
Att det regnade och var mörkt ute gjorde inte saken bättre. Bob höll mig sällskap i sängen ihop med meningslösa serier på tv´n. Bob är världens bästa sällskap när man känner sig nere, han ställer inga jobbiga frågor. Han bara snarkar tryggt, värmer med sin lilla hundkropp, nära nära och tittar ibland med stora oförstående ögon.
Det räcker så. Att vara trygg & nära.
Vid tiotien skulle mellersta brorsonens lag spela mot vårt HIK här på Laröd IP och jag gjorde vid mig för att gå dit och titta. Jag gick ut, tog soporna med mig, slängde dem och gick in igen. In och la mig i sängen igen.
Mer tv & mer Bob. Det var vad jag orkade just då.
Min utsikt idag.
 
Klockan ett skulle Ellen och hennes kör Get Together uppträda i St Anna kyrka och det ville jag såklart inte missa. Det var en ganska bra plats att befinna sig på när man var nere och förlamad av trötthet efter en sömnlös natt. Förstå mig rätt, jag är inte det minsta religös men ibland kan jag uppleva kyrkan och minneslunden vid krematoriet som ställen där man kan fylla på energi och få vara ifred med sina tankar.
I en utav texterna som prästen läste fastnade jag för en mening "min kraft är slut och jag orkar inte andas" Exakt så kändes/känns det idag!
 
Jag vet inte varför och jag borde inte känna så. Kan det vara brisetn på sömn? Sömnbrist gör mig iof nästan sjuk det vet jag.
Söndagsångest? Näää, det har jag inte haft på länge?
Höstdepp? Nä, det har ju varit sommar fram till förra veckan...
 
Kanske ska man bara acceptera att vissa dagar är deppiga. Behöver vi deppiga dagar som kontrast?
 
Är det ok at vara nere "fast man utåt sett inte har ngn anledning"  På ett sätt är det även om det låter märkligt  skönt att få ha sådan här dagar. Att få deppa ihop, gråta i regnet där ingen ser....
 
Efter kören blev det en promenad med Bob i regnet och sen kröp vi tillbaka till våran trygga plats under det sköna täcket och tittade på ännu mer meningslös tv och slumrade ännu en stund. Undrar om jag kommer att kunna sova inatt?
 
 
Ett meningslöst inlägg kan tyckas men det var skönt att få skriva och det var skönt att få skriva om ngt "ickekäckt"
Livet är skit ibland! Ja, jag har en mörk och deppig sida oxå. 
Jag är inte alltid glad.
 
Det blir nog bättre imorgon...
Bara jag får sova...
Det var nog bara sömnbrist...