Midsommar
Wow! Vilken midsommar det blev i år igen, vädret, sällskapet och maten, ja allt får högsta betyg.
Vaknade till sol och fågelsång vilket inte är att ta för självklart för även om de två senaste midsomrarna varit fulla av solsken så har ju Juni hittills varit katastrofalt dålig. Vaknade oxå av Görans (vår granne på gården) röda traktor som var lövad
och puttrande gav sig ut i byn för att låta småbarnen få åka skrinda baktill. Ett fint inslag och en vacker tradition som sker varje midsommar. Byborna går man ur huse och står längs med gångbanorna ❤
Nåväl, njöt av luften som sipprade in och valde mellan två olika outfit. Jag hade egentligen bestämt mig för den mörkare varianten men sen kom Johan hem från Väla och hade shoppat nytt till sig som gick i blått med ljusblå linneskjorta och marinblå
shorts så då höll jag mig till samma färgskala.
Petra och jag körde vår numera traditionsenliga runda för inköp utav jordgubbar ute i Allerum och på vägen tillbaka plockade vi upp brödet som jag hade förbeställt, deras smarriga kaffekavring och en baguette med olika frösorter och minsann om det inte
slank med några kardemummabullar oxå. Det finns INGET bageri som slår Brödkultur på fingrarna när det gäller kardemummabullar.
Vi hade gott om tid och var väl förberedda oxå skulle vi inte samlas förrän klockan fyra vilket gjorde att vi hann med en fika, bullar och mimosa minsann. Vi hjälps åt till midsommar och mitt bidrag förutom bröd var på mitt eget initiativ något grönt
för det vill i alla fall alltid jag ha. Det blev en hittepåvariant med blancherad broccoli, hyvlad och isad gurka och rädisor. Till servering blev det oxå sojarostade pumpafrön, en vinägrette på fläder och massor av hackad korinader.
Så redo man kan bli och första stoppet blev ett glas bubbel på Petras altan.
Midsommarblommorna som blev över efter att det bundits kransar hemma hos familjen Thulin.
Hemma hos familjen Pihl var pergolan färdigbyggd och det nya trädäcket var på plats, Cilla hade dukat och fixat lika vackert som alltid och till vår stora glädje kunde vi alla sitta ute i år.
Sangria och gottigottgott att starta med.
Det var fint dukat till både stora och små ❤
Finaste familjen och båda ungdomarna var hemma och i alla fall åt med oss innan andra festligheter och kompisar lockade. Förra året var Ellen oxå med och åt men det var ju svårare i år med avståndet upp till Öland och Löttorp där hon bor och jobbar
över sommaren.
Änglahåret på Alva och finaste kransen från Blomstra på Limhamn. Jag var den enda som inte beställt eller bundit men efter ett tag fick Alva ont i huvudet av sin och då fick jag låna den så att jag oxå fick fina somriga och blomstrande bilder. Tack
Alva.
Lycka att få sitta ute i grönskan utan att frysa.
Kvällen var ljuvlig, maten god och drycken sval. Till snapsvisorna hade Fredrik köpt en snaps från Åhus som var ny för oss alla och som var mycket mild och fin, så pass att faktiskt ingen rynkade på näsan. Cilla skapade fin stämning med sina dekorationer
och små och stora trivdes. Det blev ett rätt så klassiskt kalas med matjessill med brynt smör, olika sillsorter, räksallad, nypotatis, bröd och ost och ägg oxå min sallad då. Jordgubbar såklart. Och champagne. Inga lekar i år men spontandans.
Det var världens finaste kväll och till sist så kom väl ändå det där förbenade regnet, inget ösregn men tillräckligt för att vi skulle behöva rensa undan och flytta in. Jag var inte särskilt flitig med kameran så nästan ingen mat eller vänner eller
hundar finns dokumenterade. Minnet finns i hjärtat.
Här sitter Petra och jag och njuter av kvällen och intet ont anande att vi dagen efter skulle vakna upp sjuka. Ingen av oss kände av ngt och vi gick hem samtidigt vid halv tolv och sa godnatt, tack och skildes åt. Jag vakande upp utan röst och med luftrör
som snörpts ihop och Petra med hög feber och fruktansvärd huvudvärk, den stackarna trodde först att hon var bakis men det stämde liksom inte i proportion. Jag var typ tyst i ett par dagar och idag måndag är jag i princip återställd medans Petra först
idag kunnat lämna sängen. Märkligt ändå....
Vacker rosa himmel över vår lilla by.
Midsommardagen började då med kaffe och Bob Hund tröja och ingen röst. Vilade med bok och serier i tystnad.
Vi skulle haft familjen Westerblad på middag men lille Dante hade blivit sjuk på natten och fått åka ambulans med andningsbesvär så jag vakande till ett sms om att de (såklart) behövde ställa in för doktorns ordination var vila, hur det nu gick med
det för det är en normalt sett pigg liten kille. Under dagen fick jag sen besked om att han mådde bättre och att han inte riktigt förstod "uppståndelsen och oron" för han hade tyckt att det var riktigt häftigt att få åka ambulans OCH att få träffa
doktorn. Gulle och vad fint att han inte blev så rädd som föräldrarna säkert blev. Vi får hitta en annan dag att ses men vi hade ju handlat och skulle göra egen gyros så kylen var full av marinerat kött...
Jag ringde min bror och svägerska som "ställde upp" och kom hit och åt vilket passade dem perfekt efter att de rivit tält som hyst både en student och en midsommar. De båda äldsta brorsönerna kom oxå med och jag
tog INTE EN ENDA BILD, skandal egentligen men oxå sunt när man har trevligt.
Igår var det samma visa, familjemiddag med först CHAMPAGNE hos farmor och sedan middag på Ett litet Makeri.
Inte en enda bild där heller förutom på mig och den andra outfiten. Efter den middagen började min röst äntligen att bära sig igen så det gjorde helt klart nytta att vila, sova och skippa träning. Det sista gillar jag ju inte men jag
har vett att lyssna på kroppen.
Midsommarhelgen, Jag fick vara med alla dem som är viktiga för mig, alla utom Ellen då men henne pratade jag med på natten när hon slutat sitt arbetspass och jag precis korsade vägen till vårt hem efter firandet och det kan ha varit
höjdpunkten, älskade unge ❤️
Kvällen och midsommarhelgen avslutades sen med värsta spontana myset med grannarna på baksidan av våra hus. Rosé och solnedgång och samtal högt och lågt medan deras två små troll sov gott. Mer sånt tack. Tack livet. Tills vi ses.
Puss & Kram ❤