Ljuva dagar.
Nu är ordningen återställd och hela familjen befinner sig på samma adress, i alla fall för ett tag. Frukosten imorse löd så här, inget med bröd och inte några kakor, jag vill ha något fräacht. Smoothie blev det på menyn och det fick godkänt. Samtidigt som det åts frukost så packades det upp väskor för tvätt och sortering, provades balklänning ihop med skorna som anlänt och det öppnades påskägg.
Annars har ju mina frukostmorgnar mer sett ut såhär. Lite stillsammare.
Långfredagen var ju just en fredag och började som sig bör med kaffe och frukost i sängen innan jag begav mig ut på långpromenad. Dagen började med ett härligt solsken men slutade sen med ösregn som så många andra dagar, humöret var på top i alla fal när jag begav mig av....
Det är sådan lyx med rester och matlådor. Av den goda kycklingrätten som jag lagat kvällen innan till mig och Fia fanns det en perfekt lagom portion kvar. Snyggt dukat och serverat direkt ur plastlådan. Som sagt, jag har ätit lite "märkligt" denna veckan då jag varit själv med fokus på att tömma kylen och inte behöva kasta något. Jag ÄLSKAR god mat, sällskap och fina dukningar men när jag är ensam så är det mest en funktion och dessutom så avskyr jag att kasta mat, i synnerhet nu när allt är så in i vassens dyrt. Det här blev kalas, höjde standarden lite med en linneservett.
När jag vakande på morgonen så strålade som sagt solen och jag blev inspirerad av en kompis att ha färglad klänning och bara ben men när regnet sen kom så kändes det helt galet och benen var dessutom genomskinligt bleka så det blev istället klassiskt svart.
Med scarf och nya jackan.
Med håret stramt uppsatt i knut kände jag mig lite som en flygvärdinna. Men fin.
Jag gick den korta sträckan över Stuterivägen till Familjen Thulin där jag blev bjuden på en härlig påskbuffé, goda drycker med äggmålning, äggknäckartävling och sen påskäggsjakt.
Petra är väldigt duktig på att laga mat så allt smakade ljuvligt gott. Och i det bästa sällskapet så blir ju allting lite extra gott. Västerbottenpajen var sådär krämig och fin och sparrisen drunknade under riven parmesan. Oxå min favorit, Janssons frestelse.
Ljuvligt härligt och fint med vänner att dela högtider med ❤
En liten snaps till sillen hör ju ändå till och en snaps är ju alltsomoftast inte särskilt god, det liksom bara är. Det som fanns att tillgå var Bäska droppar och den här porsen, jag fick porsen och Petra tog bäska. Saga som aldrig druckit snaps fick livets första och det råkade ju då bli en "bäska" och hon rynkade riktigt illa på sin söta lilla näsa. Jag tror vi skrämde henne lite så vi fick ju berättat för henne att hon startade sin snapsbana med det värsta som fanns att tillgå, typ...
Nu kan det ju bara bli bättre. Hon har heller aldrig druckit Gammel Dansk men det ska vi nog snart råda bot på för det har vi ju alltid hemma då den är en av våra favoriter.
Tacksam för att jag fick vara här och njuta av allt det goda och roliga. Samtalen och skratten, gemenskapen och deras traditioner.
Påskafton skulle spenderas med Brunch på AnJo, det hade vi bokat sedan ett bra tag. Vädret höll sig på rätt sida om molnen men Saga skjutsade oss oxå bestämde vi oss för att gå tillbaka istället.
Träningskläder och sneakers byttes mot klänning och boots.
Brunchen valde man från ett krysskort oxå serveras det direkt vid bordet i väl avvägda portioner (ja, möjligen att Egg Benedicts var lite väl tilltagen) Vi drack öl till och ingen snaps men på bordet sidan om satt en äldre herre med sin son och svärdotter som gärna ville ha en snaps och inte vilken som helst, han ville ha Bäska droppar 🤣 En riktigt fin gentleman med slips och käpp.
Den miso gravade laxen var något av det godaste jag ätit och då är inte ens lax någon favorit, alls.
Brunchen avslutades med våfflor och det passade väl fint på en vecka som inletts med våffeldagen. För min del blev det inga våfflor den dagen så där blebv toppen men det var ta mig tusan precis att de fick plats för nu var vi verkligen mätta. Och nöjda.
Ett väldigt trevligt och fräscht koncept det här med krysskort och bordsservering.
På vär väg hem mot Laröd så stannade vi till på Helsingborgs vackra The Vault Hotell för en drink. När vi gick dit var mitt sikte inställt på en Espresso Martini men väl på plats så kände jag för något fräschare och lättare så det blev favoriten, Limoncello Spritz. Jag älskar konceptet med bar och reception i ett, det blir så levande och njutbart att sitta ner och beskåda alla som kommer och går.
En dryg timmes promenad senare var jag hemma och det tog inte lång stund innan jag satt i soffan ombytt till myskostym och med både ansiktsmask och eyepatches på. Dagsdojja...
Vi hade bord bokat till klockan tretton och klockan arton parkerade jag arslet i soffan. Nu är det två dagar kvar på påskledigheten och jag har tagit upp träningen igen efter mitt uppehåll. Två pass har jag hunnit med, ett igår och ett idag och kroppen känns stark och redo. Vi har lite roligheter kvar att hinna med innan det blir vardag och Ellen har lite plugg att göra däremellan. Tills vi ses.
Puss & Kram ❤