Var fan tog sommaren vägen?
Sommaren? Hallåååååå, det här var INTE vad vi kom överens om. Morr!
Man hinner knappt få ut dynorna och doppa arslet förrän regnet kommer, igen. Sommaren börjar allt att likna den där klassiska midsommar reklamen som rullade för en herrans massa år sedan (på den tiden när man faktiskt kunde förstå innehållet i reklamen)
Man sätter upp sina uteplatser och man plockar ner dem oxå börjar man om. Växter och annat drunknar i skyfallen men däremellan så kommer det en solig dag och då jädrans ska det ut i skog och mark, grillas och drickas rosé, åka till
stranden och tokbränna sig för att inte använda solskyddsfaktor är tydligen något som trendar just nu och om det bara är EN ENDA dag med sol då gäller det att maxa.
Som här (minus att bränna sig då för jag kommer typ inte till stranden, tycker för det mesta inte det är värt allt joxet här hemma i Sverige, annorlunda i utlandet) ut på promenad, frukost i solskenet, kaffe ute och bara släppa alla måsten och allt jag
planerat för att sitta i min stol och njuta. Det andra kan jag göra när regnet kommer och det gör det ju så jag ligger i fas med allt här hemma, Ha ha...
Blir det DESSUTOM en fin kväll ja då då blir det Murrikka middag hemma.
Och frågan är då om glaset är halvfullt eller halvtomt?
Älskar att sitta här i uteköket/baren hemma med den här vyn. Att bara vara ❤
Det sociala livet är lite mindre nuförtiden då mitt schema är heybabberibba men det ska nog tusan ordna upp sig, sommaren får bli vad den blir och det är ok men till hösten SKA det upp ett rullande schema med varannan helg och inte bara kvällar för då
kan jag vinka hejdå till alla mina vänner. Det är faktiskt helt OK nu, jag uppskattar att börja på eftermiddagen och att ha dagen ledig "för mig själv" men till hösten, nja då får det allt bli annorlunda. Jag mår väldigt bra av att ta det lugnt på
dagarna, det ser jag på min sömn och min vilopuls men jag vill ha plats för mina vänner och min familj när mörkret lägger sig och deras flexibilitet med semestrar då vi kan ses mitt i veckan är över.
Stad i ljus ❤ ❤ ❤
Att unna sig. Om man kan så ska man, det är väl ändå ett bra motto?
De gånger jag bytt tjänst i arbetslivet så har jag unnat mig något extra för mig själv på den första nya lönen. Så oxå här, när jag började på The Vault så blev det ett par nya solisar och när jag nu fick möjligheten att bli restaurangchef så blev det
en matchande liten plånbok till min väska som jag fick i femtioårspresent. Tjoooho! Älskar att få och att få packa upp fina paket.
Så mycket emballage och lullull för den lilla godsaken.
Materiella saker men jag blir lycklig in i själen av sånt här oxå.
Fyra nyanser utav brunt.
De här solisarna är jag sååå himla glad för. Egentligen hade jag siktat in mig på en ngt annorlunda modell men den fanns inte hemma när jag väl skulle slå till och jag är ju sämst i världen på att vänta så då fick de bli de här som de hade i butiken
och det har jag inte ångrat för en sekund och nu kommer jag knappt inte ens ihåg hur de andra såg ut.
Om och när det är varmt ute och framförallt vid semester på en varm strand, ja då är det den här drycken som gäller för mig. Fanta citron eller Bitter Lemon. Häromdagen när jag var förbi affären ute på min PW så hade de en störtkorg med de här och då
slog semesterkänslan ner i mig och jag tänke att va fasen, jag låtsar att det är varmt och att jag har semester 🤣
Här lyser flitens lampa.
Och de dagar då det faktiskt är varmt, som i torsdags då det var 32 grader och fullkomligt olidligt (ja, du hör, som svennebanan är man aldrig nöjd) då förbereder man sig för sitt arbetspass med en flaska vatten uppblandat med resorb och magnesium.
Vid incheckningen under de varmaste dagarna på The Vault bjuder vi våra gäster på detsamma, då står det en bricka med glas, kallt vatten och resorb på disken. Det är bara att ta för sig och det är ett väldigt uppskattat inslag av våra gäster.
32 000 steg senare var man värd en eftersläckare. Jag hade arbetat och Johan hade varit på HIF så det blev en liten "minidate" på jobb innan vi tog bussen hem.
Mörka morgnar ger tända ljus och tid på gymmet. ÄNTLIGEN är jag tillbaka efter det ofrivillga uppehållet pga en ihärdig och ihållande hosta. Precis som jag misstänkte så satt muskelminnet kvar och kroppen svarade välvilligt. Maxade inte men
var nöjd med att kunna återuppta där jag slutade.
Cardio får dock vänta lite och jag är ju ändå inget superfan av att jobba pulshöjande och uppåt maxpuls då min kropp liknar det vid en panikångestattack.
NU vet jag att det inte är så men tycker ändå efter alla dessa år att det är lite obehgaligt men jag måste utmana mig där för hjärtat mår bra av att få arbeta lite hårdare.
Vi är med hund ett par dagar och det är sååå supermysigt. Lilla Millie är en bestämd liten fröken som är väldigt selektiv med vem hon umgås med. Millie är min fd kollegas lilla fralla och vi har alltid kommit finfint överens. Då hon var med på
kontoret skulle hon alltid ner till mig i hörnet i korridoren, längst bort ifrån mattes kontor och på sin väg dit ratade hon de övriga, i synnerhet männen.
Millie anlände i lördags när jag var på jobb men hon och Johan kom direkt väl överens. De mötte upp mig vid bussen senare på kvällen och då kände hon inte igen mig i mörkret, hon la öronen bakåt och markerade väldigt tydligt att nejdå OCH sen
vände hon om och satte full fart hemåt. Väl hemma och inne i ljuset så fortsatte hon att markera mot mig, fräste och morrade och betedde sig. Jaja tänkte jag, det blir bättre imorgon så jag lät henne vara men fröken var lika sur och tvär dagen
efter så jag "sket liksom i henne" och det var fortsatt bara Johan som gällde. Framåt eftermiddagen var det sen som att det lossnade och hon liksom; a fan det är ju DU och hon började att fjäska, åla sig och krumbukta sig (som bara trubbnosar
kan) runt mig för att typ säga förlåt ❤
Fast att man är svintrött så måste man hålla koll på han som är i köket.
Stängde helgen med en rabarbermargarita och startade sen veckan med fortsatt gym. Jag tycker inte om att "börja om" på måndagar så glad att jag gjorde det redan på söndagen.
Lilla fröken. Så lik vår Bob till sättet och samtidigt så olik.
Här intog hon prick den plats han brukade ligga på, mellan grinden för att spana ut på gatan men mellan våra båda altandörrar så att hon kunde hålla koll på oss oxå, precis som Bob brukade göra. Igår morse när Johan åkt till jobbet vaknade jag
av att hon "bölade" i hallen och var ledsen (det gjorde hon inte de första nätterna)
Jag gick upp och bryggde kaffe och hon blev orimligt glad av att se mig och kröp sen upp och låg nära i soffan, precis som Bob brukade göra. Millie är så mycket mer väluppfostrad än vad Bob någonsin var och det var ju såklart vårt eget fel. Hon
tigger inte, i alla fall inte högt som han gjorde men hon kommer varje gång man öppnar kylen. Sitte och tittar en stund och sen går hon igen. Hon går på en sida när man är ute och går och håller inte på och svassar hit och dit och byter sida
hela tiden. Hon sover i hallen i sin korg hela natten och ränner inte runt. Bob sov i sängen (hos Johan, inte hos mig) eller i hallen men markerade sitt missnöje högt och tydligt så fort det blev ljust. Går man upp och går på taoletten och
smyger satan så hör hon ändå och kommer trippandes, kollar men ser inte mig för att dörren är stängd då trippar hon tillbaka och tänker, nähä, ingen där, bäst att somna om. Och det bästa av allt är att hon fullkomligt skiter i alla hundar
vi möter när vi är ute och går. Bob skulle markera mot alla, skällde och betedde sig och höll på att strypa sig själv i sitt koppel. Men fin var han och så full av kärlek och mys. Ville mest bara gosa och vara nära hela tiden.
Idag ska lilla prinsessan åka hem och det kommer att bli tomt.
Millie har fått en lillasyster som heter Greta och som vi inte har träffat ännu, en större ras som jag inte kommer ihåg vilken och som är ett år. Millie har nog tyckt att det varit rena semetsern att ha varit här så hon får gärna komma hit och vila
upp sig även framöver. Nu ska jag snart ta en promenad med henne innan vi skiljs åt för denna gången. Tills vi ses.
Puss & Kram ❤