Studenten & allt det där ❤️
Hej och förlåt för tystnaden här inne men jag har njutit av studenten och allt vad den innehöll,
jag har marinerat den och njutit av den för mig själv, MEN nu är jag redo att dokumentera och dela med mig av livets dag. Dagen börjde aptidigt eftersom studentskan skulle på CHAMPAGNE frukost med klassen och den började redan 06:30 och ska man vara på plats då så måste man ju gå upp ännu tidigare, typ 05. Herreminskapare.
Efter att Ellen åkt iväg så chillade jag en stund med kaffeköppen innan de sista förberedelserna skulle göras. Lugnet före stormen liksom. Eller nej, vi var väl förberedda och organiserade så ngn "storm" blev det aldrig tal om.
Små godispåsar med Ellen på oxå sopsorteringen. Köpte skitbilliga tvättkorgar på IKEA som jag stoppade soppåsar i, en för pant, en för glas och en för resten. När kvällen var över så var det bara att knyta ihop dem, färdigsorterat och klart. Och ja, gästerna klarade att sortera, heeeela kvällen.
Och här är klockan 06:15 och hon är redo för avfärd. Hon, det finaste vi har ❤
Tältet hade vi satt upp tidigare men pyntet fick allt vänta till sista dagen så att luften inte skulle gå ur ballongerna och så att korten inte skulle krulla sig undet natten när det var kallt och fuktigt.
Förberedelser. Och när vi åkte till stan och utspringet (det första av två) så var världens bästa Marie och Ronny på plats för att slutföra, poppa popcorn och hämta is. Det är ett av mina bästa tips, om du har möjlighet att ha ett värdpar på plats så är det GULD VÄRT, vi kunde åka iväg i lugn och ro och behövde inte tänka på tider, eventuella förseningar pga trafik eller annat för hemma fanns det full uppbackning som inte bara tog emot gästerna utan servade dem fullt ut. Tacksam som attans för dem, alltid men lite extra mycket en dag som studenten ❤
Uppe på altanen hade vi mingel och ståbord, popcorn och bubbel och senare oxå Anders som bla är kock och kollega till Johan, han fixade magisk mat som jag TYVÄRR INTE har en endaste bild på. Det serverades i alla fall Bao Buns a la minute. Rykande färska och fräscha. Anders gjorde tre varianter. En med kyckling, en med svamp och en med friterad kronärtskocka, samtliga alla med gosiga och smarriga tillbehör. De var väldigt populära och fick mycket beröm. Jag är väldigt glad att vi gjorde denna typen av finger/street food och inte en hel buffé med varmt och kallt och alla eventuella bakerier att hålla ordning på. Lite trubbel var det dock och det var den överbelastning som det blev på elen men med en rådig granne som gäst så löste det sig på mindre än en kafferast. Japp, vi fick "sladda" över och låna el utav dem. Ha ha...
Pynt i all enkelhet med vitt, guld och grönt i form av murgröna. Jag är lite allergisk mot att pynta "med hela beckers färgskala" och gult och blått ville jag inte ha för det skulle vi ha till dagen efter då det vankades Nationaldagsfirande (och som kommer att komma i ett eget inlägg)
Kvart över ett skulle ProCivitas springa ut i terrasstrapporna, normalt har skolan sitt utspring i Hallbergs Trappor men eftersom de är under renovering fick det bli två gånger här. Först med skolan och sen klockan tre med Helsingborgs stads skolor. DET VAR SÅ MÄKTIGT.
Skolan stod på avsatsen och värmde upp och lockade med den tacksamma publiken i deras stämning. När de sen sprang ner på första avsatsen stod sen skolans rektorn kvar där med deras svarta flagga med Procce loggan på. De skanderade somn alltid; för proccekids är lite bättre ❤
Nedanför sattes det upp högtalare och stämningen var på topp kan man säga. När de sen rörde sig ner i samlad trupp till tonerna av Reload höjdes stämningen ytterligare. Det hoppades och dansades och det var en galet härlig stämning, detta är ett minne som för alltid kommer att finnas på näthinnan och i hjärtat. Och allt detta upplevde vi från första parkett innanför avspärrningarna på min arbetsplats, The Vault Hotell, med varsitt glas champagne i handen.
Som på en given (såklart inövad) signal sprang de sedan ner för avsatsen och ner på torget mot oss, släkt och vänner och familj. Festen och glädjeyran visste inga gränser och fortsatt till tonerna av Reload som ekade över hela staden ihop med de gälla viselpiporna. Jag tror att Helsingborg har en av de absolut häftigaste studenttraditionerna.
Glädjen, kärleken och euforin.
Vännerna och glädjetårarna, alla dessa fina ungdomar som man haft runtomkring sig sedan föris.
Att se sitt barn så här GLAD OCH LYCKLIG gör det värt allt och jag skulle med glädje göra om det imorgon, igen och igen och igen. All tid, all planering och alla kostnader, sååå värt det när hon bara ler och ler och ögonen glittrar ikapp med solen.
Oxå de här två när de kommer in på min arbetsplats där vi hänger mellan utspring ett och två.
Inget gör mig gladare än när hon söker sig dit där jag är, om så bara för att lämna en väska och för att hämta en annan, eller en och annan studentskylt i utbyte mot en öl eller cider ❤
Efter utspring nummer två och sju varav runt Magnus Stenbock var det så dax för lastbilsflaken och att åka kortege runt staden med sina klasskamrater. Detta är sedan gammalt och heeela innerstan är avstängd för all typ av biltrafik under flera timmar, det är endast lokaltrafiken som får passera och tom poliserna och ordningsmakten är glada och uppspelta.
Det vita tåget av studenter tog aldrig slut, de var uppåt 2000 peroner som intog staden klockan 15.
Nere på Hamntorget stod ett trettiotal stora lastbilar med flak och giagantiska högtalare uppställda i väntan på att studenterna skulle ta plats och prick klockan 16 göd signalen och de rullade ut. Det här var det sjukaste jag varit med om, organiserat KAOS med den ljusvligaste av stäminingar. Jag som är lätt klaostrofobisk hade det lte jobbigt ett tag mellan flaken när jag letade efter Ellens. Musiken var öronebedövande och de olika battle som föregick dem emellan var så coola och glädjefyllda.
Hittade henne och hennes kompis Victoria. Om lyckan har ett ansikte så ser det ut såhär. Mitt hjärta.
Och som sagt, på polismans tecken PRICK klockan 16 började den som stod först i ledet att rulla ut och vi fick väldigt tydliga instruktioner om att backa upp på trottoaren.
Alltså, det här var SÅ MÄKTIGT. Jag lipar bara jag ser bilderna igen...
Alla dessa otroligt glada och fina ungdomar 😍
Första och andra varvet såg vi nere på marken och glädjen hos dem ville aldrig ta slut, sen klev vi upp till farmor och såg resterande från hennes balkong.
Om det var svårt att hitta dem innan de skulle ge sig av så var det minsann inte lättare när de kom tillbaka. Såklart var Ellen en av de sista ner, hon ville liksom inte att det skulle ta slut och jag fattar precis hur hon kände men ett tag trodde jag att jag tagit fel på flak....
Härefter gick turen mot Laröd där gästerna väntade, bla Ellens mentor Helene. Det är så himla himla roligt att just Helene blev hennes mentor för henne känner (kände) vi sen långt tillbaka. Helenes man Jonas gick Service Managment ihop med Johan på Campus för många år sedan så redan då träffades vi och då var Ellen precis nyfödd. Idag är Helene VD på Avalon och ProCivitas gjorde en bra matchmake under intervjuerna när de sen lät de här två få lära känna varandra. TACK Helene.
Stolt pappa och faster.
Shots. Jatack, gärna i vår familj och i vårt umgänge.
Jag är SÅ tacksam för den här skolan och för de här tre åren. Ellen har alltid varit en tjej med skinn på näsan men hon har utvecklats här och fått möjligheter och erfanheter här som hon inte hade varit i närheten av någon annanstans. Att säga att skolan är kostandsfri är en stor lögn och det här ÄR en dyr skola men det har varit SÅ värt det. Jag är så glad att vi hade möjligheten och att Ellen på sina egna prestationer tog dig hit. Tack ProCivitas för allt ni gör, för det nätvärket ni har och för att ni alltid pushar eleverna att bli sin bästa version av sig själv.
Stark och målmetveten och med ett rättspasos som är starkt grundat, där hon vet vad som är rätt och fel och med ett driv som skulle kunna driva ett kärnkraftsverk. Med en målmedvetenhet som är få förunnat har hon skapat sig möjligheter som gör att hon kan plugga i princip vart hon vill. Ja, hon har lagt ner oerhört mycket tid men med rätt fokus och mål har hon gett sig en bredd som är så värdefull.
Med mycket glädje och med nya minnen och erfarenheter men oxå med lite sorg rev vi sen tältet efter livets fest. Festen blev glädje och väldigt härlig men med få bilder efter att vi kom hem, jag nuade och var med min dotter. Tack alla som kom och firade henne, hon, det bästa jag gjort i mitt liv.
Ellen, älskade unge. Efter tretton år i skolans värld är du nu så värd en paus från studier och vad du än väljer att göra framöver så vet jag att det kommer att bli storartat på ditt sätt och jag och din pappa finns alltid vid din sida, bara ett telefonsamtal bort. Vi stöttar dig, Alltid. Tills vi ses.
Puss & Kram ❤