Rijeka.
Vi gjorde en utflykt igår efter att jag tvättat undan och packat ihop allt som har med strand och bad att göra. Saker man inte behöver i Opatija är bikini, flipflop, solskydd, kylklampar, kylväska etc...
Turen gick till Rijeka som låg en dryg halvtimme bort och att hitta parkering (när vi väl kommit innanför bommen) tog minst lika lång tid och det är en jädrans tur att Johan har det tålamod han har. Systemet här indikerar nämligen inte att det är fullt så det bara släpptes in bilar utan att det fanns plats som snurrade omkring både med och motsols i en härlig röra.
Spansk tortilla med ost och tomat till frukost innan vi gav oss iväg. Att ha kokta potatisar över i kylen är ett lifehack då det kan användas till så mycket.
På lördagar brukar vi äta fiska sa kyparen. Jaha, då gör vi väl det då sa vi oxå det fanns lite olika varianter att välja på och medan vi velade fram och tillbaka och resonerade internt så sa han, Jag kan fixa ett fat med lite av alla sorterna och där fick Johan sina "silverfiskar" som han alltid vill ha. En enkel och rustik lunch med en supergullig "gubbe" som serverade oss och jag gissar att han typ var i vår ålder någonstans. Här nere är servispersonalen till åldern och med en värdighet och stolthet som är mer än sällsynt hemma, hemma är ingen (förutom möjligen jag och några till då) över femtio...
Mätta och nöjda gav vi oss ut på stan men jag måste säga att Rijeka var inget som imponerade eller så hamnade vi bara fel men vi hittade inga roliga butiker, bara glasögon, souvenirer och annat skit.
Ellen hittade ändå lite kläder och vi gjorde ett smakprovsstop i en Aura butik.
På kvällen var vi sen på ännu en toppen restaurang, toppen men precis tvärtom mot den vi besökte på lunchen. Denna hade vi spanat in och bestämt oss för men när vi väl var framme visade det sig att här skulle man boka bord. Efter ett par minuters väntan löste det sig och vi fick ett bord ändå vilket vi var väldigt glada för, klockan var åtta och vi hade liksom inget annat alternativ på lut.
Det fanns platser både inne och ute och fick ett bord inomhus, det precis bakom olivträdet faktiskt. Restaurangen var fullsatt och det var en fin fredagsstämning. Vi hade ju som vanligt snacksat lite väl mycket hemma innan så det blev ingen tung middag. Jag tog två förrätter, Ellen en smarrig sallad på quinoa med päron och fetaost. Johan fiick en galet PERFEKT stekt oxfilé och kött är inte bara kött, det ska hanteras på rätt sätt. David åt en pasta som hade ngt med Krk att göra och som han var väldigt nöjd med och även här levererades service i topklass av mogen personal. Det blev lite olika desserter där bara min fastande på bild, en perfekt kula Tiramisu, lagom size med god smak och konsistens. Ellen och David tog chokladfondant och Johan profiteroller med pistage.
Om du av någon anledning kommer till Opatija så vill jag verkligen rekommendera den här restaurangen. Mat och service av högsta klass. Personligt, charmigt och precis lagom på men med glimten i ögat och hela tiden med ett leende. Restaurangen var som sagt fullsatt så jag ville inte tränga mig på med kameran men det blev ändå ett par bilder som jag iofs känner inte helt motsvarar miljön och atmosfären så som jag upplevde den.
Det rolgaste var ändå när vi var klara och skulle ta bilen för att åka tillbaka. Det fanns en parkeringen för gästerna men platserna låg paralellt från gatan och upp mot entrén. Vi stod längst upp till höger vilket ju gjorde att vi kunde sitta i lugn och ro genom vår middag men när vi skulle hem...
Det är såhär det funkar här och det är inget märkligt med det. Jag meddelade vår kypare att vi ville åka och han gick ut och kollade regplåtarna på de bilar som stod bakom oss och vi fick till svar att Citroênen har jag koll på och sen stegade han in och ropade ut övriga regnummer i l lokalen varpå folk kom ut och flyttade på sina bilar, Inget konstigt alls 😀
En riktigt bra dag vad det gäller måltider och service, sämre vad det gäller sol och bad. Tills vi ses.
Puss & Kram ❤