Sirmione fick sol och vi kom på plats i Kroatien.
Men vilken tur att det till sist blev lite sol ändå. Vi vaknade och slog förhoppningsfullt upp luckorna och förväntade oss som utlovat strålande sol men det skulle visa sig dröja fram till klockan tio ungefär. Frukost intogs på ett mysigt café/glassbar strax nedanför hotellet medan ungdomarna vaknade och fixade till sig. Här fick jag en redig cappuciono, en modell större som jag är van vid hemifrån.
Strax däreffter väcktes hoppet om uppehåll och man kunde skönja ljuset mellan molnen. Vi tog en promenad allra längst ut på spetsen av Sirmione ut till badplatsen som vi fått berättat för oss skulle vara fin och som skulle heta Jamaica och där det skulle finnas en supert bra bar.
Det var en vacker och frodigt grön (såklart pga allt regn) promenad med stora och pampiga hus och hotell, inte alls så trångt och gemytligt som inne i stan, här ute var det öppnare och glesare ytor.
Turen gick genom olivlunden och sen kom man fram till just en bar och en strand. Ja, det var väl ok men inte så bra att vi ville åka ut med packningen till bilen för att sen gå hela vägen både dit igen och sen tillbaka. Vi mötte upp Ellen och David och sen tog vi istället kurs mot Kroatien.
Jag skulle absolut kunna tänka mig att spendera en eftermiddag här men inte med de förutsättningar som vi hade och dessutom så ville vi ju vidare. Hade vädret varit kanon när vi kom dagen innan då hade det ju varit en helt annan sak att prioritera 🙂
Men ÄNTLIGEN kom i alla fall den efterlängtade solan och det var ju det vackraste av allt. Det är inte klokt vilken skillnad vädret gör för upplevelsen.
Sirmione är en pärla men en dag räcker, detta är inte ett ställe att spendera en vecka på (enligt mig) Tyvärr var citronförsäljaren inte på plats och det hade säkert med vädret att göra, vem vet han kom kanske efter att vi gett oss av.
Turen ut ur Sirmione blev lugnare än in (det var inte Oscar som körde oss denan gången 🤣) men köerna in var långa, det vackra vädret som var på ingång lockade besökare och det var trångt i valven och genom porten ut mot parkeringen. Tack och hej för denna gången och tack för att vi fick avsluta med sol så att mitt resgäng fick en uppfattning om skönheten här.
Vi körde en halvtimme kanske oxå gjorde vi ett stop på en badplats som låg i den färdriktning dit vi skulle. Vi som är vana vid att bada och som är bortskämda med Helsingborgs alla vackra badplatser kanske inte egentligen skulle kalla detta för badplats MEN vi fick ett par timmar i bikini på en gräsmatta oxå fick vi se en flyguppvisning i de Italienska färgerna (som var svårfångad på bild)
Och sen jädrar i det började det att regna igen, någonstans runt Slovenien. När vi stannade för att köpa vignette behövde Ellen gå på toaletten och det var kanske tio meter från bilen men när hon kom tillbaka såg hon ut som att hon varit ute i ösregn hur länge som helst. Det var en deppig och vinglig resa över berg och inte en endaste rät kurva men till slut kom vi fram, 271 mil stod mätaren på när vi parkerade utanför vårt boende i Opatija. Här stananr vi några dagar.
Vi är mer än nöjda med vårt boende här och det ska jag berätta mer om imorgon. Tills vi ses.
Puss & Kram ❤