Årets sista dagar.
Nu har vi varit hemma ett par dagar och visst är det som man säger, Borta bra men hemma bäst. Eller? Tvätten är undanröjd (tvättmaskinen håller för övrigt på att gå sönder, kanon just nu, NOT!)
och skidkläderna får med lite sorg hänga i förrådet till nästa år för en skidresa till pallar inte kontot. Jag har unnat mig serier och soffa och svensk mat med mer grönt än Österrike erbjöd.
Vi fick kalasgod mat men jag föredrar vår egen kosthållning generellt.
Nästa år. Snart är vi där, imorgon är sista dagen på 2022 och vi ska få möta 2023.
Svenskt vin. Går det? Inte det här i alla fall om du frågar mig. Jag har länge varit nyfiken på Arilds Vingårds viner och nu fick jag tillfälle att smaka ett, nämligen deras bubbel. Men det blir inte fler, det var såååå surt och så mycket syra så att det kändes som att dricka citronvatten med kolsyra.
Usch och nejtack. Idag blandade vi en Sbagliato på det som vi inte drack upp men inte ens där försvann det sura. Kul att ha testat dock.
Hittepåsallad på vad kylen hade att erbjuda med sötpotatis, halloumi, rostade nötter, grillad citron och fetaost. Kommer Ni ihåg programmet "här är ditt kylskåp" Typ så i alla fall.
Jag har hunnit med att vara på gymmet TVÅ gånger sedan vi kom hem i onsdags, jag smyger in vanorna för mitt kommande träningsår. Slutet på detta året har ju varit sådär då jag haft problem med mitt knä och månaden innan Österrike tränade jag endat hemma, tjugo till trettio minuter VARJE DAG. Rehab och lite flås och lite så men inte så mycket vikter. Skidåkningen funkade bra, inga problem med träningsvärk i lår, inga ömma vader eller det som man brukar råka utför, du vet när man nästan får rulla av sängen dagen efter första dagen i backen och stappla upp för att knapra Ipren eller leta efter muskelsalvan. Det behövdes inte så att träna hemma ska ICKE underskattas.
Dock är jag inte lika kaxig nu när träningsvärken från hell är på väg i rygg och axlar (måste ändå erkänna att jag gillar den känslan) och det kommer att vara ännu värre imorgon. Nyårsafton, nu är vi där igen, fattar ni? Imorgon? Nåväl, mitt mål är satt och jag har en plan men den är bara MIN i nuläget. Jag var oxå på ett återbesök hos världens bästa kiropraktor igår som ville se mig efter skidresan och hur den påverkat mitt knä samt övrig kropp vid ev felbelastning. Godkänt fick jag på den konsultationen, Tackar så mycket för det, Nu krigar vi på. Framåt.
Mitt lilla gosetroll oxå jag.
Jag vet ju att jag blir glad av gymmet och det är en fantastisk lyx att kunna träna på dagtid nu när jag är ledig. Imorgon blir det core & booty eller mage och röv som vi säger på svenska, det blir i alla fall INGET för överkroppen eftersom jag ska orka att lyfta champagneglaset både en och två gånger imorgon på årets sista dag, Tjoohooo.
Efter gymmet hade jag en lunchdate med världens bästa Hanna så det blev till att pälsa på sig och promenera fram och tillbaka till Maria Park i blåsten, Tack Helsingborg för att allt är sig likt här hemma.
Holy Green och ett glas rosé och en massa babbel. Vardagslyx och livskvalité och superduper härlig fredagsfeeling. Just det, fredag och helgen är inledd.
En av mina favoritdrinkar, Sbagliato och Benjamin Ingrosso ihop med Kungliga Filharmonikerna på TV. Han avlsutade med låten, Vi har allt det vackra framför oss. Det vill jag hoppas och tro på inför 2023.
Jag är inte mycket för löften och annat men man kan ju hoppas och tro, man behöver inte lova, bara göra det bästa man kan. Och det ska Gudarna veta eller andra högre makter eller vad man nu väljar att tro på att det tyvärr inte heller alltid räcker. Att göra sitt bäste menar jag.
Man kan mena väl och tro att man gör rätt och ändå blir det fel. Vad har Du för förväntningar på det nya året? Att vi har allt det vackra framför oss? Med önskan om ett fint avslut och en start som infriar DINA förväntningar och förhoppningar.
Puss & Kram