Söndagen bjöd på en härlig promenad runt Kulla Gunnarstorp. Tänk så många fina miljöer det finns så nära oss och som är så lätta att missa.
Bob han trivdes som fisken i vattnet trots regn som inte brukar vara hans favorit ;-)
 
Väl hemma igen sa min kropp stop! Den ville inte mer, det värkte överallt och en förlamande trötthet slog sina klor i mig. Jag lyssnade!
Eftermiddagen tillbringades i sängen med serier & smågodis. Precis det jag inte behövde (godiset alltså)
Dock måste jag erkänna att det var ganska mysigt (och gott)
 
Såklart hade sockret den inverkan jag är så välbekant med och efter ett tag stod magen i åtta hörn och illamåendet rev och slet. Att jag aldrig lär mig....
 
Igår var det Mormor Karins födelsedag och om hon varit i livet skulle hon fyllt 95 år. Jag köpte vita tulpaner och åkte upp till Minneslunden för att vara nära henne en stund. Det är en vemodig känsla att stå där på gången.
 
Jag sätter alltid mina blommor till henne på samma plats. Den vänstra och främre krukan,  i mitten. Det känns tryggt att sätta dem på samma ställe. Det är Mormors plats.
När jag varit där vet hon det<3
 
Det var deppigt väder, inget solsken som Mormor var. För min del passar detta vädret mig när jag är där. Tungt, grått & regnigt. Det är skönt för där är inte så mycket andra människor i det vädret och man får vara ifred med sina tankar. Det är också skönare att gråta i regnet.
Saknaden är fortfarande så stor, så stor. Fina lilla du.
Efter min stund i Minneslunden var det skönt att skingra tankarna och pressa kroppen med ett CX pass.
Lite nytta & lite nöje. Kvällen tillbringades hemma med Ellen som kommit hem från Halmstad. Mysigt!!