Jag är på riktigt avundsjuk på er som sover hela natten. Det gör jag aldrig och har inte gjort på många många år. Det händer att jag får ihop åtta timmar men inte en chans att det blir mer än max fyra timmar på raken, och för att få ihop dem krävs planering, uppoffringar och en stor portion tur.
När Elllen föddes använde vi oss utav Anna Wahlgrens omtalade och högst omdebatterade bok, Barnaboken som gick ut på att lära barnet att sova själv och framförallt att lära barnet att somna om själv. Vi var otroligt framgångsrika där och då med den metoden för hon har alltid sovit bra. Vad jag är ute efter är, Var finns den för oss vuxna som vrider och vänder oss natt efter natt, år efter år. Vi som genomgår vargtimmen VARJE natt? Natten som gick var hursomhelst förskräckligt. Somnade halv elva och vakande redan strax innan tolv. Heeeelt omöjligt att somna om vilket jag gjorde först runt 04, sen sov jag en timme och sen snurrade jag runt till klockan var strax innan 06
I alltför många år har jag ignorerat det här men nu kände jag för en tid sedan att inte ville mer. Jag var/är lika trött på att prata om min sömn eller snarare bristen på den som jag är på att prata om Covid-19. I November tog jag min första läkarkontakt i det här ärendet. Jag ville i alla fall inte ge upp utan fight men nu är snart fighten över och jag får bara acceptera att det är så här. Det märkliga (och oxå det tacksamma) här är att jag inte är helt förstörd vilkert jag borde vara. Jag mår ju inte kalas, det kan jag inte påstå men jag fungerar....
Innan jag gick till läkaren var/är det ju en miljon saker jag testade hemma, Ni vet det där med inga skärmar, koffein, alkohol, svalt rum bla ba bla....
Hälsokost, öronproppar, ögonmask, träning, ingen träning, tyngdtäcke, spikmatta, binaurala beats, mörkläggningsgardiner, dubbla mörkläggningsgardiner, tempurkudde, dunkudde, naturkudde. ORKA!! Det tog ju halva kvällen att bygga om sovrummet och få mig iordning inför natten och sen började proceduren på morgonen, fast tvärtom. Suck!
Melatonin! Ett kroppseget sömnhormon på recept, Det skulle vara lösningen på min problematik och jag skulle mest troligt ha effekt redan första natten. Fast Nej. Det hjälpte inte heller, inte ens efter en månad, två månader hade den effekten att jag tyckte det var värt det. Ett par nätter var toppen och jag var så hoppfull men det visade sig nog bara vara slumpen att jag sov gott de nätterna.
Propavan! Det skulle hjälpa och det skulle hålla mig sovandes i åtta timmar. Mitt problem är inte att somna utan att bli sovandes.Hjälpte detta? Njae...
I alla fall inte på den nivån att det heller är värt det. Vad fasen ska jag göra nu då? Bara gilla läget tror jag. Och nej, jag är inte stressad, lligger inte och funderar på ngt, har ingen ångest, inte mer an vanligt i alla fall. Klimakteriet har jag passerat. Tack Gode Gud att åtminstone den skiten är över. Det fick jag tidigt (fattade inte att det var det förrän man mätte mina hormonnivåer) hårt och skoningslöst. Passade iofs mig även om det där och då inte var ngn picknick men hellre detdå det finns de som kan dras med klimakterirelaterde problem i 10-15 år. Jag är bara vaaaaaaken.
Nu kör jag på med de hälsokost jag haft bäst men inte riktigt önskvärd effekt utav och är det riktigt illa ngn gång med flera rövlappsnätter på raken så får jag väl ta en Propavan.
Better You har många & bra produkter i sin portfölj och de här är de två jag tar inför natten.
Nu till ngt betydligt roligare. Efter jobbet snodde jag ihop den här lilla godingen, En busenkel och supersmarrig Schweizernötskaka på en seg mandelbotten. Jag sa ju att jag skulle ju börja skapa mer och idag har jag både bakat & bloggat, På en måndag. Värdefull avkoppling. Den här kommer att sätta sig fint till den kommande Lillördagen, Onsdagar betyder alltid lite fest här hemma hos oss då det är den enda träningsfria dagen för oss alla tre.
På tal om träning så hoppar jag över dagens planerade pass med hänsyn till nattens brist på sömn. Jag (det vet ni ju vid det här laget) Älskar att träna och hade absolut kunnat genomfört ett pass idag men det känns onödigt när kroppen är på reserverna, det blir inte bra och det ger inte den effekt jag önskar och är ute efter. Det är bättre att träna smart än att träna till varje pris. Jag har dessutom lite träningsvärk från igår som jag behöver vila ifrån då det blev mycket ben & booty. Jag kanske slår till med lite stretch och rörlighet här hemma under kvällen, det behövs alltid och görs alltför sällan.
Om ni vill baka den här godingen, Varsågoda.
LYXIGT GODA SCHWEIZERNÖTRUTOR! De här kalasgoda rutorna med schewizernötsfudge på toppen är en storfavorit som man inte får nog av. Bottnen är ljuvligt saftig och god och innehåller mald sötmandel. Fudgen som jag gjort på Marabou schweizernötschoklad är gudomligt god!
Ca 16 bitar
Botten
100 g sötmandel, mald
2 ägg
2 dl strösocker
1 dl farinsocker (kan bytas ut mot 1 dl strösocker)
1 ¼ dl vetemjöl
100 g smör, smält
Schweizernötfudge
1 dl vispgrädde
200 g schweizernötschoklad
2 tsk smör
GÖR SÅ HÄR
1. Sätt ugnen på 180 grader. Mal sötmandeln i en mandelkvarn (funkar även med mandelmjöl)
2. Vispa ägg och strösocker pösigt i en bunke. Tillsätt resten av ingredienserna och rör ihop allt till en slät smet.
3. Häll smeten i en form, ca 22 x 22 cm, klädd med bakplåtspapper. (En rund springform, ca 23 cm i diameter går också bra).
4. Grädda kakan mitt i ugnen i 26–30 min. Låt den kallna i formen.
5. Fudge: Värm upp grädden i en kastrull. Bryt chokladen i bitar och smält ner den i grädden. Tillsätt smöret och blanda ihop allt till en slät smet. Låt den svalna något.
6. Bred ut fudgen på kakan och ställ den i kylen för att stelna.
7. Skär kakan i rutor. Servera gärna med en klick vispgrädde eller njut av den som den är.
Från det Rimmenstedtska köket önskar Jag er alla en härlig kväll och en god natts sömn
// Marie
