Ellens studentbal.
En sån fin och minnesvärd dag.
Och tur med vädret hade de oxå även om det var med minsta möjliga marginal.
Klänningen var pressad och jag var redo. I klack (liten klack) som är ytterst ovanligt i "mit nya liv" Jag arbetar ju mestadels i fotriktiga skor och stödstrumpor nuförtiden. Fancy friday med klänning är numera ett minne blott men jag har gjort andra vinster.
Vacker som en dag är hon, både på insidan och utsidan men mest av allt är hon smart och begåvad som få. Jag är hennes mamma så JA, jag får lov att säga så precis hur ofta jag vill.
Det var svårt att få fina och fokuserade bilder för det var så mycket människor på plats. Ellen vill inte heller gärna ställa upp framför mammas kamera men å andra sidan så var det ju såhär det var.
Vännerna under de här tre åren är fortfarande delvis nya och delvis okända för mig, när ditt barn slutar grundskolan och går vidare till gymnasiet klipps du som förälder av som en navelsträng. Från en dag till en annan så matas du inte längre med information från skolan. Inga klasslistor, inga kontaktuppgifter och du har svårt att förstå vad som hände och vad alla nya heter ❤
Det är precis som det ska vara, bara annorlunda och vi föräldrar behövde bara lite x ställtid, de unga var så redo att ta ansvar för allt de nya själv. Inte ens utvecklingssamtalen har man fått delta i.
Ellen har växt oerhört mycket under de här tre åren och tagit kommandot över sitt eget liv med en tydlighet och självklarhet som emellanåt har bländat mig och Johan.
Ellen och hennes kavaljer för kvällen, Tom. Tom som vi hade glädjen att få se som hennes pojkvän här i ett par år är numera en vän och jag är glad för den tiden vi fick ha honom hos oss, en fin kille.
Glädjen och skratten, glöm aldrig dem. Två så viktiga ingerdienser på livets väg.
Det är svårt att sätta ord på den här dagen men den var stor och vacker, en milstolpe, en minnesvärd dag där ögonen tårades av flera anledningar. Ellen såg den sitt sätt, som en början på ett liv främst utan studier men en ny era och frihet och jag såg den kanske oxå lite som ett avslut...
Jisses med människor men vänta bara tills alla studenterna ska springa nerför de här trapporna på den stora dagen, då finns det inte plats för ens ett extra frimärke. Varje yta är uppfylld och euforin är fullständig och totalt öronebdövande.
Efter fotograferingen var det sen dax för ett glas innan bussarna gick upp till Norrviken och traditionen för Procivitas är att samlas på Mollberg. Nu blev det snabbt fullt på Mollberg och vi fick då ett antal, kanske 100-150 glada och fina balklädda ungdomar in till oss på The Vault och ingen var gladare än jag för att få se min vackra dotter hos oss. Det gjorde typ min dag ❤
Blir så glad av att se henne glad.
Fick de här bilderna skickade till mig från Norrviken medan jag jobbade under kvällen och mammahjärtat tog ett extra skutt. Halv fem kom hon hem och med strikta direktiv om att inte bli väckt dagen efter. Det fattar man ju...
Ett arbetspass kvar för mig och sen har vi ett par dagar på oss att styra upp den kanske största festen i hennes liv, den största i alla fall innan man eventuellt gifter sig. Jag ser så mycket fram emot att få hem henne från Kroatien och att sen få fira hennes student.
Nu ska jag hoppa ur pyjamasen, sopa undan disken efter frukosten och åka för att träna samt hämta upp Ellens studentpresent som är klar, wiiieeee. Tills vi ses.
Puss & Kram ❤