Ett oväntat besök.
Ibland händer det saker som man inte planerat för och och igår var det en sådan dag. Det fina med bilsemester är just att man kan göra lite som man vill och ta en avstickare eller två. Vi lämnade Holland på förmiddagen och gav oss ut i vad som skulle komma att bli ett vidrigt oväder. Regnet vräkte ner och trafiken var tung, jag har aldrig sett så många lastbilar, aldrig, man skulle kunna trott att det var lasbilarnas dag igår. Köerna var både långa och många och vägarbetena var ännu fler. Just lastbilarna får ha ett beröm, de ligger i konvojer längst till höger och beter sig som man ska, håller hastigheter och följer omkörningsförbuden och dess tider.
Vi stannade och gjorde ett femminuters stop på vår väg mot Frankrike och Colmar och när vi for genom Tyskland dök det sen upp en skylt att vi var i Rheinessen och då blixtrade det till i min hjärna för där verkar ju en av producenterna vars vin vi köper , bla en fantastisk riesling.
Jag gjorde en slagning på Google maps och det visade sig att vi var endast 18 minuter därifrån. Jag kontaktade min leverantör som svarade direkt att hon hade ringt dem och att vi var välkomna.
Vi rullade av och in i en lite tysk by i Bayern där vi blev väldigt väl emottagna av mamma Ilke Erbeldinger. Detta är en vingårdsom drivits och drivs i generationer, nu den tredje med unge Sebastian i spetsen som endast är 26 år gammal. De bor alla på omgivningarna men just nu har Sebastian flyttat en bit bort men kommer att flytta tillbaka till det hus som hans farmor och farfar bor i just nu.
Nästa vecka ska skörden in så det var fullt av förberedelser runt om men det gör allt själva och för hand om det går, tex så skördas alla druvorna för hand med sax. Trots att de hade mycket att göra så tog det sig tid att visa och berätta för oss som dök upp helt spontant. Tack snälla.
Det är nog inte den största vingården men deras portfölj var så mycket större än jag förstått och i förhållande till det så är det en imponerande anläggning, jag var helt förstummad över att man kan producera så mycket och till den kvaliteten på de ändå små ytorna och med det antalet anställda men som Sebastian sa, vi arbetar åtta dagar i veckan, alltid. Han hade precis unnat sig två dagars semester i Schweiz, det är vad som hinns med på ett år och det är nu, precis innan skörden ska in för sen är det full rulle kanelbulle.
Mamma Ilke visade och lät oss provsmaka de olika linjerna.
Vilken fin eftermiddag det blev och just här sken solen upp och sprack igenom det regntunga och trista som varit nästan hela dagen.
När vi provat viner och lagt en beställning så kom han, Sebastian. Det var ju såklart extra roligt att få träffa vinmakaren själv och när han frågade om vi ville ha en guidad tur utav honom så var vi såklart jublande glada.
Det här hade vi verkligen inte planerat för men det adderade ju något alldeles extra till vår resa.
Ett stort tack till min kontakt Magdalena och inte minst till Sebastian och övriga familjen Erbeldinger, ja vi fick träffat både pappa och farfar.
Nöjda och glada tog vi det två sista timmarna till Colmar med lätthet. Framam på parkeringen blev det en "schnibbe" och sen checkade vi in. Det här hotellet låg ett par km utanför Colmar på ett trist område som liknar Gåsebäcks Industriområde MEN det var ett Best Western och som anställd där vill man ju bo "på sina egna" hotell även om alla inte är fyrstjärniga. Det fanns en stor och kostnadsfri parkering och priset var bra. Rummet var fint, servicen var bra och vi sov gott, kanske den bästa sömnen sedan vi lämnde Sverige.
Det som oxå var bra var att det gav oss en promenad på cirka trettio minuter in och lika mycket tillbaka och det var skönt att röra på dig efter sextio mil i bil.
Colmar är en mysig ort (stad?!) men Franskrike är inte vår hemmaarena. Helt ärligt har vi alldeles för lite erfarenhet av landet för att egentligen säga så men de är lite aviga och introverta. Vi känner oss inte bekväma här, Tyskland är mer vi 🤣🤣
Vi tog en promenad och åt kvällsmat, den första restaurangen vi satte oss på hade noll service och gav oss ingen uppmärksamhet så vi reste oss och gick vidare. Det blev till slut en smarrig sallad med gambas för mig och en Tarte flambe till Johan. Nu ska vi packa bilen för att bege oss till Italien, men först en fransk crossiant för det har jag lovat Nettan 😜
Vi kommer tyvärr att ha uselt väder både i Italien och sen i Kroatein enligt prognoserna så bikini och badkläder får eventuellt bytas ut mot regnkappa och gummistövlar. Det känns verkligen inte så superskoj så vi håller på att kolla upp altenativ. Kanske blir det ngt annat land på någon annan sida där vädret är bättre eller så bara blir det vad det blir. Tills vi ses.
Puss & Kram ❤