München & Hamburg.
Idag är det en vecka sedan vi lämnade Kroatien och körde upp mot München för ett par dagar i Tyskland innan vi avslutade semestern och gav oss i kast med vardagen som nu rullar på som om ingenting hade hänt. Vi rullade ut till regn och sen igenom ett
snöoväder innan vi checkade in på världens lustigaste hotellvåning strax intill huvudbangården, superduper centralt.
Det här (utanför Ischgl) var det ju liksom ingen som hade räknat med eller förutspått. September i Europa i år har varit galenskap medan det hemma i Norden har varit precis tvärtom och fullt med sol.
Och såsom det varit mycket utav på den här roadtripen så även denna gång drog GPS:en oss ut på småvägar och igenom mindre orter och byar som vi aldrig hade fått se om det inte hade varit olyckor och köer lite här och var. Trots att vi körde 472 mil
och hade en vindruta som blev paj så får man vara ändå vara tacksam för att man inte var anledningen till någon av de där köerna. De allra flesta berodde på vägarbete även om vi såg en och annan kollison med köer som följd, dock bara en enda vad
jag kunde bedömma som riktigt allvarlig medan vi swishade förbi.
Vackra landskap och söta byar ❤
Ankomst München och den här processen kan ni ju och nu har jag en följare som efter denna resan kommer att införa detta för sin och hennes makes kommande resor,
heja dig Veronica.
Vi hade bokat ett familjerum med två separata sovrum och ett vardagsrum men med gemensam toalett, helt avgjort på priset men ändå med en viss integritet. Hotellet låg som sagt centralt men det var oxå det bästa med det. Knepig incheckning och
udda personal (ändå ett BW, såklart) Det visade sig att familjerummen låg på sjunde våningen men att hissen bara gick till den sjätte och sen fick man ut och runt i ett trapphus och traska. Det var ju inget JÄTTEPROBLEM för oss då vi inte
har småbarn eller mindre barn vilket nog är det man oftast har då man bokar just ett familjerum. Tänker att då brukar man ha vagnar och osedvanligt mycket packning och då är ju detta helknas...
För övrigt var hela våningsplanet liksom avskärmat och det kändes avskilt och helt fel. Jag började genast att tänka utrymning och brandsäkerhet.
Lite svalare än vad vi tänkt oss så Ellen och jag fick hjälpas åt med kläder för att klara en kväll på stan, tex fick jag låna hennes jeans, ha ha...
München är en favoritstad och vi har varit här ett antal gånger, För David var det ett första besök så vi var ju tvugna att ta honom till ett klassiskt brygghus med schnitzel och bänkrader och stora öl i sejdel.
Och pretzel med mycket salt på ❤
Augustiner Stammahaus/Brauhaus med ett tak som påminner om ett annat tak. Vackra valv och högt i tak. Klassiskt tyskt och jag ÄLSKAR det. Vi hade helst, som tidigare) velat sitta på den vackra innergården med öppet upp mot himlen men den var tyvärr
inte öppen denna gången.
Tillbaka på rummet blev det slatten av Sauvignacen vi köpte hos Sebastian i Rheinessen och därefter blev det en för mig sömnlös natt. Jag låg och planerade flyktvägar, kollade brandstegen och fick upp bilder av Skyskrapan brinner. Placerade mina saker
så att jag skulle få med mig pass och identifiering om det skulle börjag brinna, memorerade informationen från den senaste utbildningen på Brandorama om hur man inte öppnar dörrar, syre, och jalla jalla…
Så är det att leva med katastroftankar medan Johan snarkade tryggt sidan om.
Jag har aldrig varit så glad över en utcheckning och turen ut ur staden gick till ett favoritställe för frukost. Ett stort rastställe med grym meny och service. Äggröra a la minute och nybryggt färsk kaffe, nybredda mackor utan torr och krullad ost,
färsk frukt i olika färger och sorter.
Och om du ville fanns det såklart tillgång till både bockwurst och några droppar starkt.
Ett bra rastställe är det där alla långtradarna radar upp sig, det gjorde de här plus alla bärgarna. De känner vi ju väl till, de i orange kläder och med orange bilar med krok och vinch bak. Men det är en annan resa och en annan historia.
Tanka och fylla på med mellis/lunch. Tack gode gud för kylboxen som åkte med hela resan. Här blev det ett snabbt stop och ett toabesök innan vi åkte vidare mot Hamburg. Tänk att Johan och jag faktiskt träffades och blev i hop i just Hamburg 1992, jodåmensåatt.
Man behöver heller inte så himla mycket energi när man sitter mestadels still så yoghurt och frukt och några kokta ägg räcker länge (ägg får då ABSOLUT inte skalas i bilen) Ellen stod sen för snacksen för dem som ville ha det och såg till att det
fanns kyld dryck. Men jag höjer ett varningens finger för just denna yoghurten, den var vidrig, vidrig säger jag. Smakade bara björnklister. Usch!
Skål och framme, Hej på dig Hamburg. Här bodde vi en bit utanför city (fortsatte med BW som den goda anställd man är) men på ett mycket bättre hotell och med varsitt eget rum. Tunnelbana in, tjohej.
Tänk att förr kunde jag inte åka tunnelbana, klaustrofobi och kaos. Livet går framåt ändå. Livets första tunnelbana som var stress de lux men som oxå botade mig var i Madrid 2019. Det är för övrigt en magnifik stad som jag längtat tillbaks till sen dess.
Oxå livets första riktigt stora fotbollsarena för mig, Bernabéu stadion som tar 81 000 åskådare.
Vi såg Real möta Levante och som lök på laxen fick vi oxå se Reals då helt nya satsning på damsidan med Asllani och Sofia Jacobsson och vem de mötte har jag dessvärre glömt bort men det blev seger. Får nog planera in en weekend dit...
Hamburg bjöd på Asiatsikt som var galet gott, nudlar och dumplings och mangosallad och annat smarrigt. Råkade beställa fel öl och fick en variant som var hälften öl och hälften citron någonting och det var verkligen inte gott alls. Johan fick två...
Efter middagen blev det en tidig kväll för att vara starka inför den sista dagen och en tur in till staden där allt började. Varken Ellen eller David hade varit här så vi ville ge det lite tid och sista etappen hem sen var endast dryga fem timmar. Ellen
fick i uppgift att leta upp ngt mysigt ställe att äta frukost på.
Morgonkaffe i väntan på ungdomarna ❤
Sista dagen blev solig och fin och klarade både kjol och bara ben.
Älskar storstäder. Och gärna i Tyskland, en skatt att ösa upplevelser ur.
Pamola Bistro.
Ett litet hak med kanske endast åtta rätter men allt lagat från grunden. Hembakat bröd och nystekt bacon och ägg. Gröten gjordes medan vi väntade och var FAB!
En riktig pärla med dedikerad personal. Vad fan gjorde vi innan Google? Tänk att hon liksom bara hittade Hamburgs pärla sådär.
När vi behövde gå på toaletten så fanns det i en angränsande byggnad som var så pampig och vacker att man höll på att smälla av.
Vi blev eskorterade in och runt och sen ner i källaren samtidigt som vi fick historien om att det var just en av Hamburgs vackraste fastigheter.
Den smörgåsen gick inte av för hackor kan jag lova er.
Amen snälla. Havregrynsgröt med chiafrön, bärkompott och kanderade nötter.
Mmmmm...
Tomat, mozarella och en pestodressing to die for. Och brödet var inte någon vanlig formfranska, mer tyngd och med fröer på kanterna, nystekt i smööööör.
Frukost på Pamola. Japp, det ska ni inte missa.
Och om det finns ngt med fotboll så måste man ju besöka det så denna gången blev det St Pauli stadion och fanshoppen där vissa shoppade loss, dvs alla tre fotbollsnördarna förutom jag.
Hamburg rustade för stor festival som skulle pågå i flera dagar och där stora delar av centrum och runt Reeperbahn skulle stängas av. Det snålades inte på krutet av scener och barer om vi säger så.
När vi påbörjade de sista 45 milen hem fick man plocka fram solglasögonen igen. Rutan höll men sprickan är nog närmare 30 centimeter om man rätar ut kurvan.
En fantastisk resa även om det kan tyckas att jag mest gnällt på vädret. Det har även varit ett nöje att få blogga om den och att faktiskt ha haft tid att göra det.
Ni är många som supportat och kommenterat och undrat och frågat och det ger mig stor glädje. Det finns även en flik på mitt Instagram som heter Roadtrip 2024 där jag samlat en del höjdpunkter.
Som vanligt så är det här det som jag har valt att visa och det är inte allt. Detta är en del av mitt liv och den del som jag väljer att visa.
472 mil senare.Tills vi ses.
Puss & Kram ❤